Bakgrunden

Under mitten av 1990-talet kom två svenska flygentusiaster på iden att försöka bevara en Caravelle i flygande skick. Det skulle vara möjligt då Svenska Flygvapnet fortfarande opererade två stycken Caravelle III i sin signalspaningsverksamhet. Utvecklingen har gått framåt sedan 1971 när Flygvapnet började flyga Caravelle och den tekniska utrustningen har blivit mycket bättre, mer avancerad och betydligt mindre utrymmeskrävande. Därför stod man nu i begrepp att byta ut de två flygplanen mot moderna Gulfstream IV. Det skulle ske under senare delen av 1990-talet. Under hösten 1997 bestämde sig Michael Sanz och Ola Carlsson för att bilda en förening kring ett av dessa flygplan. Tillsammans med några andra Caravellefans bildade man föreningen ”Bevara Caravellen UB”. Det var ett tillfälligt namn som snart byttes till Le Caravelle Club vilket ansågs internationellt gångbart och samtidigt anspelade på flygplanets franska ursprung. Ola Carlsson blev vald till föreningens första ordförande. Redan vid de första samtalen med Flygvapnet och Flygvapenmuseum visades tecken på stor entusiasm för föreningens idéer men snart skulle vi bli varse den växande konkurrensen från andra intressenter. Både teknikerskolan i Nyköping och i Västerås fanns plötsligt med i bilden liksom Försvarets egen Brand & Räddningsskola i Halmstad.

1998 avslutade Flygvapnet sin Caravelleverksamhet. Första flygplanet som togs ur drift blev “851” som överfördes till Flygvapenmuseum i Linköping. Planerna för ”852” kretsade nu helt kring Flygvapnets Brand & Räddningsskola i Halmstad där man sedan tidigare hade planer på att utöka sin verksamhet med utbildning av civila flygplatsbrandmän. För detta behövde man en övningskabin. Man hade tidigare tittat på en Tu154 för detta ändamål men kostnaderna blev för höga. Plötsligt hade man nu en lösning serverad då en Caravelle ”blev över” som kunde levereras till Halmstad och som man i princip redan ägde. Ett stort bakslag för föreningens högtflygande planer och det var här vårt tröstlösa jobb började om.

Självklart lovade vi i detta trängda läge att ordna fram ett flygplan till skolan. Vi kunde ju inte tillåta att ”vår” skönhet gick ett sådant öde tillmötes. Efter många och långa förhandlingar med Flygvapnet lyckades vi nå en överenskommelse och ”852” var tillfälligt räddad.